Den jobbiga biten

Ska jag göra ett ärligt försök att blogga om min vardag måste jag också ta med den jobbiga biten. Idag har jag varit på möte med socialsekreteraren. Jag har nämligen dragit igång en vårdnadstvist i Skövde tingsrätt för att få ensam vårdnad om Jacob. Att anlita en advokat och stämma mitt ex var inte med på listan över 101 saker att göra innan man dör, men blir definitivt en livserfarenhet.

Det var ett märkligt möte. Jag hade aldrig träffat kvinnan förut och visste ingenting om henne, ändå var jag tvungen att hitta ett sätt på vilket jag kunde berätta det mest mörka. Varför är du här? Varför gjorde du som du gjorde och vad ledde dig dit? Det gick inte utan att hon fick plocka fram näsdukarna och jag borde nog inte tagit med mig Jacob.

Samtidigt fick jag försöka sälja min framtidsvision till henne. Den nya lägenheten, hur bra det kommer att bli att bo nära familjen, Jacob som ska börja dagis, min positiva attityd till att hitta jobb och mina ambitiösa planer på att studera och göra karriär. Javisst, onwards and uppwards!

Gabriellas sång kanske känns lite väl magstark. Men jag tror inte att jag någonsin igen kommer kunna lyssna på den igen utan att ta det personligt. Ärligare än så här blir jag inte.

Tänder och dylikt

Det finns ingen som är så självisk som en tvååring, det ligger i deras natur. För tvååringen är det självklart att ens alla olika behov ska verkställas omedelbart och precist. Han är inte rädd för att ge order, eller direktiv! Men vad kan man annars vänta sig? Det är den relationen vi har. Jag ger order, "tvätta händerna" "ta av skorna" "NEJ inte hälla ut mjölken" "NEJ inte banga på elementen".

Vad trist det lät. Och det är trist. Jag önskar att jag hade allt tålamod och tid i världen så att vi kunde stanna och undersöka varje brevlåda/sten/pinne/elskåp/brunn och snigel påväg till bilen men ibland vill man bara ta sig från A till B. Inte går det förklara så att han förstår heller så det blir bara nej och nej och nej.

Den lilla tvååringen, så rolig, gosig, fantastisk, givande, charmig, kärleksfull och busig. Samtidigt så envis, självupptagen och otålig...

Jo det har varit ett par dagar med mycket gnäll nu. En stor kindtand har brutit igenom och om det beror på det är svårt att säga, men han blir extra busig, arg och högljudd, min lille prins.  

Bild från i somras

Shoppar som aldrig förr

Den här helgen har jag köpt...
En ungsform, fyra muggar, ett lakansett, tre kökshanddukar, en golvlampa, tre kastruller, en tv-bänk, ett köksbord, fyra stolar, en damsugare.

Total kostnad: 1 174kr.

Endast damsugaren är ny, allt annat kommer från loppis, second-hand och blocket. Finns ingen anledning att hålla tillbaka. Några fynd och några betalade jag lite för mycket för men det jämnar ut sig.

Snart har jag ett helt hus! Kom och hälsa på mig. Drick te med mig i mina nya muggar. Kaffebryggare har jag ingen. Finns det någon som har en cykelbarnstol föresten? Köpes billigt, gärna gratis.

Klant!

Vi fick hem ett erbjudande från H&M för gratis frakt och 10% rabatt (ja, den fick väl alla). Men jag som knappt fick med mig några kläder alls tänkte passa på. Inte för att "unna" mig eller "shoppa loss", utan för att köpa rena väsentligheter. 

Så jag plockade ihop ett par byxor, ett par tröjor, ett nattlinne, ett par strumpbyxor och ett regnställ till Jacob. Gick igenom processen att registrera mig, de frågade efter kortdetaljer och så plötsligt hade jag betalat! Neeeeej! Men va "#"!¤¤%"!!! Så missade jag rabattkoden och ilskan grep mig fullständigt. Jag svor inte högt för Jacob var i samma rum men kände bara för att köra huvudet i väggen.

Ok, jag förlora drygt 150kr men ilskan fullkomligt överrumplade mig. Jag blir sällan arg och hade ingen aning om hur jag skulle ventilera detta. Men det är nog nyttigt, att bli lite arg ibland. Inte bara förtryckt sjuda inombords som jag har en tendens att göra.

Det var 1000kr på kläder som jag inte borde spenderat. Mitt loppisfynd har jämnat ut sig.

Mysig tröja jag slog till på i god tro att jag gjorde ett fynd. 

Första inlägget

Vi har bott hemma hos mamma i en vecka nu, jag och Jacob. Med var dag som går lägger sig lugnet i min mage. Jag är så tacksam för Jacobs attityd till omställningen. Han har aldrig ifrågasatt förändringar eller gjort en min av att sova i en ny säng och få nya leksaker.

Igår var vi nere och skrev på kontrakt för vår nya lägenhet. Jacob imponerade på kontoret med sina engelskakunskaper, "byeee!" vinkade han glatt när vi gick. Som inflyttningspresent av företaget fick jag ett litet minipaket med skruvmejslar och en ful reklamdiskborste. De lägger jag i samlingen med köksprylar jag plockat på mig. 

I min samling ingår fem supertjusiga köksverktyg från exlusiva Anders Petter jag fick i studentpresent, lite gammalt jag hittat i mammas skåp samt mina fynd från loppisen i söndags. Vi åkte iväg till Tidans loppis, en lada med flera våningar av skräp. Alla typer av människor var där för att fynda. I ett hörn på en pall bakom ett synnerligen dammigt bord satt en man som skulle skrämt livet ur en unge som sett Peter Pan. Ovårdad och skäggig med en djup rosslande hosta och en mekanisk krok som protes för högerhanden...

Efter att ha köpt en fin men kletig teburk och försökt pruta på ett par glasskålar ramlade jag på ett ställ där kvinnan nästintill gav bort sina prylar sista timmen för att bli av med det för endast 10% av priset! Jag lyckades hitta åtta vita tallrikar från Rörstrand, fem djupa, två skålar, fyra koppar med fat samt ett diskställ - för 26kr! 

Plötsligt ter sig allt fruktansvärt dyrt i jämförelse. En fika med min kusin igår kosta 37kr, rena rånet.

Blåtiran under vänsterögat är Jacobs förtjänst.