Tänder och dylikt

Det finns ingen som är så självisk som en tvååring, det ligger i deras natur. För tvååringen är det självklart att ens alla olika behov ska verkställas omedelbart och precist. Han är inte rädd för att ge order, eller direktiv! Men vad kan man annars vänta sig? Det är den relationen vi har. Jag ger order, "tvätta händerna" "ta av skorna" "NEJ inte hälla ut mjölken" "NEJ inte banga på elementen".

Vad trist det lät. Och det är trist. Jag önskar att jag hade allt tålamod och tid i världen så att vi kunde stanna och undersöka varje brevlåda/sten/pinne/elskåp/brunn och snigel påväg till bilen men ibland vill man bara ta sig från A till B. Inte går det förklara så att han förstår heller så det blir bara nej och nej och nej.

Den lilla tvååringen, så rolig, gosig, fantastisk, givande, charmig, kärleksfull och busig. Samtidigt så envis, självupptagen och otålig...

Jo det har varit ett par dagar med mycket gnäll nu. En stor kindtand har brutit igenom och om det beror på det är svårt att säga, men han blir extra busig, arg och högljudd, min lille prins.  

Bild från i somras